Jag nynnar rätt ofta på sången Om maskros och tjärdoft av Carl Anton Axelsson och gjorde det också när jag tjärade de bräder (från egen skog) som vi ska bygga odlingslådan för linet av.

Vi har såhär i slutet av maj haft underbara försommarkvällar och jag har njutit av fågelsången och tjärdoften mitt i lupinfältet. Snart kan jag skörda de lila lupinerna för att färga linet med i vinter i mitt krig mot dom.

Hade en positiv upplevelse på brädgården i Ekenäs under veckan. Jag gick in i kontoret i lagret litet bävande eftersom jag ofta upplevt att männen (nästan alltid män) verkar tycka det är märkligt att en kvinna i min ålder (vilken ålder jag än varit) söker sig in i detta männens revir. Jag frågade de två männen där om jag kunde köpa halva battingar som stolpar, kanske dom kallas 48X48 tillade jag. “Ja så kallar vi dom”, sade en av männen och steg upp för att visa var de var. Medan vi sökte hyllan sade han “Du sade inte om stolpen skulle vara impregnerad” och jag svarade “Jag ska impregnera den själv med Roslagstjära – en blandning av tjära, terpentin och linolja.” Han såg imponerad ut, log och sade “Ja vi kallar den också båttjära”.